braungamammor

Nu undrar många varför jag förlorade bebisen.  Nu skall jag berätta det för er.
Efter min abort första gången så satte jag in en spiral så att det inte hände igen. Kopparspiral rättare sagt. Jag mådde dåligt varje gång jag skulle få min mens eftersom "det är så sprialen fungerar" sade de på ungdomsmottagingen när jag ringde och desperat försökte boka en tid för att se vad felet var. De ville inte ge mig någon tid eftersom "allt var som det skall och det tog tid att vänja sig vid spiralen".







Jag fick inte min mens ett par månader, men det var fortfarande helt okej enligt deras små förbannade graviditetstester. Efter ett tag upptäcktes med hjälp av ultraljud att jag var gravid, och att bebisen var väldigt stor..
De fick panik, och likaså jag eftersom barnet kan skadas av sprialen.
Jag försökte få en tid för att ta ut den, men det dröjde ett tag, ett tag för mycket. När jag väl skulle göra det så var bebisen död. Jag säger "hon", det är bara någon känsla av att det var en flicka.

Det värsta under den tiden var att min pojkvän var utomlands, han ringde aldrig hem eftersom vi bråkat. Jag kände mig helt vilsen och borta! Då insåg jag en sak. Jag skall leva mitt liv och inte vara så perfekt som jag varit hittills. Jag ska göra det som är bäst för mig själv, för jag som alltid ställde upp för alla fick bara skit tillbaka till slut. Ju snällare jag varit mot folk desto mer skit fick jag tillbaka, ju mer elak desto mer respekt fick jag. Så nu kör jag mitt race, och jag behöver inte dig!!